Detta har hänt:

Illamåendet börjar avta i vecka 18.
Återgår till arbetet i vecka 19.
Ultraljud i vecka 19, allt ok. Beräknat födelsedatum 2 augusti.
"Fladder" i magen börjar i vecka 20.
Sparkar som jag känner börjar i vecka 21.
Sparkar som mannen känner börjar i vecka 22.
Till barnmorskan och lyssna på hjärtljud samt mäta livmodern i vecka 25. Får även reda på att jag ej längre är skyddad mot röda hund...
Sparkar som syns på utsidan i vecka 26.
Börjar graviditetspenning idag, i vecka 26.

(Översta bilden: Jag i vecka 18. Mittenbilden: Ultraljud. Nedersta bilden: Jag i vecka 25.)

Ett läskigt ställe tycker jag men ibland får man ta tjuren vid hornen.
Igår ringde jag till barnmorskan för att höra vad hon tyckte att jag skulle göra härnäst för att få i mig mer mat och sluta gå ner i vikt. (Har gått ner typ fyra kilo.) Blev kopplad till gyn och inbokad på läkarbesök idag.
Väl där kollade de barnet, som för övrigt mådde mycket bra. Sprattlade med benen och verkade följa utvecklingskurvan. De tog blodprov och jag fick lämna urinprov. Därefter kopplades jag upp med en liter sockerdropp som jag fick suga i mig under 3 timmar.
Fick lite andra mediciner och illamåendet började sakta avta, samtidigt som hungern tilltog (passade på att bunkra när jag kom hem).
Enligt läkaren får jag komma tillbaka om jag tycker att det blir lika jobbigt igen. Så på hela taget en positiv upplevelse på sjukhuset idag.

Har kommit fram till att jag har detta illamående pga alla dumheter jag gjort tidigare i mitt liv. Kan tycka att jag sonat klart efter sex veckor, men det verkar jag vara ensam om.

Har varit sjukskriven sedan den 10 december då jag varken har kraft eller möjlighet att hålla emot kräkningarna. Är glad de dagar jag får behålla ett mål mat och kanske max 2 glas vätska. Här ser vi det positivt!

Är nu i vecka 11 (10+5) och vill inget heldre än att få äta en riktig brakmåltid. Så snälla låt det sluta snart!

Jo tack! Inte de här vanliga med ont i brösten eller magen eller morgonillamående. Nej då, utan konstant illamående från det att jag vaknar tills att jag går och lägger mig. Dessutom spyr jag som en räv. Finns det någon som vet vad som kan dämpa denna symtom? Vill inte ha vinterkräksjukan i minst 6 veckor till.

När man väntat så länge blir man aningens skeptisk när man väl får ett positivt besked. Därför bet jag återigen i det sura äpplet och gjorde två nya test nu på morgonen, med risk att få "Inte gravid" slängt i ansiktet.
Men som ni ser så gick det vägen än en gång. Hoppas självklart på ett lyckligt slut också.

Följ med oss på denna resa och hjälp två oerfarna förare genom resans gång, det skulle verkligen uppskattas.

Dagen då jag tog mod till mig och gjorde ett test. Tror bestämt att det var positivt, vad tror ni?
Hur som helst så kommer det inhandlad nya test idag så gör vi nytt försök imorgon för att verkligen vara på den säkra sidan.
Men om det är sant så fick jag i alla fall precis det jag alltid har önskat mig i födelsedagspresent.

Idag är det BIM+1. Inga nämnvärda symptom och heller ingen föraning om mens. Vet inte vad man ska tro. Kan helt enkelt bara vara kroppen som spelar en ett spratt.