Ett läskigt ställe tycker jag men ibland får man ta tjuren vid hornen.
Igår ringde jag till barnmorskan för att höra vad hon tyckte att jag skulle göra härnäst för att få i mig mer mat och sluta gå ner i vikt. (Har gått ner typ fyra kilo.) Blev kopplad till gyn och inbokad på läkarbesök idag.
Väl där kollade de barnet, som för övrigt mådde mycket bra. Sprattlade med benen och verkade följa utvecklingskurvan. De tog blodprov och jag fick lämna urinprov. Därefter kopplades jag upp med en liter sockerdropp som jag fick suga i mig under 3 timmar.
Fick lite andra mediciner och illamåendet började sakta avta, samtidigt som hungern tilltog (passade på att bunkra när jag kom hem).
Enligt läkaren får jag komma tillbaka om jag tycker att det blir lika jobbigt igen. Så på hela taget en positiv upplevelse på sjukhuset idag.

Kan man inte bara få slå av hjärnan ett tag? Det verkar inte spela någon roll för mig att vi nu vet att vi ska på utredning, mina tankar virvlar runt ändå. Det går inte en dag utan att man känner efter och börjar analysera eventuella symptom. Jag kommer att bli galen!

Då var det första läkarbesöket inbokat till den 21/12! Känns som en evighet såklart. Det är märkligt det där, när man väl får en tid så blir man lika otålig som barn i en bil. Även om man vet exakt hur lång tid det är kvar kan man inte låta bli att räkna dagarna och beklaga sig över hur länge man måste vänta. Men jag är självklart glad. Det är ju nu det händer, och nu turen förhoppningsvis vänder.